...Ett par timmar senare

Sitter fortfarande här, med tårarna strax bakom ögonen men jag vägrar släppa fram dom. Vad är det för mening med att gråta? Det hjälper ju inte att sitta och böla.
All ork och lust på att göra någonting, vare sig det är att städa, duscha eller gå ut med vänner, är som bortblåst. Jag vill bara gräva ner mig och stanna där.

Det som gnager värst är väl läxorna. Jag har lov, en superbra chans att ta igen allt! Visst, vad har jag gjort då? Ingenting. Absolut ingenting. Och jag hatar mig själv för det. Med tanke på att jag har sammanlagt ca 8-10 sidor att skriva på datorn så känns det bara som om jag lika gärna kan hoppa av skolan, allt är förgäves. Jag avskyr verkligen prestationsångest, för egentligen är det inte så jävla svårt att sätta sig ner och skriva klart skiten. Det är bara det att det skrämmer mig. Nu har jag så mycket, och om jag inte får det gjort så kommer jag ha ÄNNU mer och få dåliga betyg på köpet. Skitsmart.
Näe. Jag ska be nån vän om seriös plugghjälp. Och det är fort.

Idag har jag inte ätit så mycket, nyponsoppa och lite kräm och grejer. Halsen, ni vet. Känner mig lite som en bebis som bara lever på kletiga klabbiga gojsor.
Men det ger i alla fall fina resultat.

En liten tanke...



Vaknade upp på strålande humör! Okej, strålande var det kanske inte, men det var bra, jag var okej och såntdär.. hade planer för dagen.
Tänk att en pytteliten helt obetydelselös tanke kunde förändra hela min dag? En liten tanke som vände hela mitt humör. En tanke som fick ångesten att bara välla in som en tidvattenvåg över mig, att känna mig hopplös, betydelselös, meningslös och misslyckad. Och den hade inte ens någonting med mat att göra.

Just nu vill jag bara hoppa in i duschen, rena mig, rensa mig, tvätta bort att ångest. Tvätta bort sanningen.
Sedan skall jag försöka ta tag i mig själv, ta tag i städningen, ta tag i alla jävla förbannade läxor som jag ligger efter med. Låter det bra? Ja, det gör det. Kommer jag göra det? Förhoppningsvis. Om jag känner mig själv så kommer jag sitta och låta ångesten vagga mig fram och tillbaka som ett psycho och ge mig ännumer dåligt samvete bara för att jag inte vet hur man gör när man reser sig upp och tar tag i saker.

Hjälp. Jag som trodde det här skulle bli en fin dag?
Jag måste verkligen försöka i alla fall!

Halshugga mig?

Jag har nästan inte kunnat äta eller dricka på hela dagen, för jag har ont i halsen.
Väldigt ont i halsen. Vill bara ta första bästa kniv och halshugga mig själv hehe, så ont har jag.

Förresten så är designen klar nu, vad tycks? Kommer en ny i december - en vinterdesign.
Och for your info så valde jag promenad förut!

promenad eller cykel?

Jag vaknade idag och var tröttare än jag varit på länge.. Kanske beror det på att det är lov och man undermedvetet tillåter sig till att bli tröttare än tröttast bara för att man vet att man kan sova ut. Jag somnade om i en timme i alla fall men vaknade åter igen trött som ett as.
Släpade fötterna in mot köket för att koka upp vatten, te. Min hals funkar inte annars.
Fult väder är det också.. grått och regnigt. Tänker ändå strax bege mig in i badrummet för att byta om till något varmare. Promenad eller cykeltur? Cykeltur eller promenad?

Promenad
+
Det är så vackert och höstigt ute nu att man skulle kunna få ett par fina bilder om man tog med sig kameran.
Man tar in miljön bättre, kan stanna och titta och lyssna (ja, jag är en naturmänniska haha!).
Det är härligt att gå en lång fin promenad och bara andas in den "friska", förorenade?, luften.

- Det är kallt.
Det ser ut att börja regna, är man en bit hemifrån så kan man inte springa hem för skydd.
Kan bli långtråkigt.
Det är kallt.
Mitt område är sjuuuuukt trist.
Och det är kallt.

Cykeltur
+
Det är lite fart, vilket jag gillar.
Kan snabbt ta sig hem om det börjar regna.
Man får ut sin energi på ett helt annat sätt än att gå.
Det är roligt.

- Vinden (och därmed kylan) i ansiktet.
Jobbigt att släpa med sig kameran och kanske stanna för att fota?
Kan vara halt.
Min cykel har stått ute ett tag så jag vet inte 'hur den mår'.

Jaha...ja. Nej.

Designen ja.. Fixar klart med den imorgon så stå ut.

Pam; det är ett bra val du gjort, utan tvekan. Grymt starkt gjort att vilja bli frisk! Vi hejar på dig ska du veta.
Men det känns lite väl jobbigt att du ska ta med dungen i fallet faktiskt. Riktigt jobbigt. Vart ska man nu ta vägen när man behöver skriva av sig? Någon att prata med? Osv osv osv osv.
Jag skulle kunna go on about this forever men det ska jag inte.

Idag har jag flängt omkring som jag vet inte vad. Fullt fart med andra ord. Och kul har det varit, så man får ju bara hoppas att det inte har varit helt i onödan.

Nu ska jag ta min kopp te och planera saker och ting.

Hörs imorgon, då flänger jag nog omkring lite mindre så då kan jag ju passa på att blogga litegranna!

Ny design

pillat med en ny design. den får funka tills jag fixar en ännu snyggare helt enkelt.
inte helt klar heller, rubrikerna i menyn är t.ex rosa? fint..

bloggar mer imorgon

jobbigt

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, mer än att jag har gått ner 0.5 sen igår och att jag mår jättedåligt. Inte psykiskt utan fysiskt. Och att jag har gått net ett halvt litet, nästan ovärt, kilo betyder inte att jag är smal direkt. Nehenej inte alls på milslånga vägar.

Ni förstår, jag har gått upp ett antal kilo efter en hel del binge dagar. Inte direkt kul, verkligen inte. Men är lite krasslig nu och det är en utmärkt ursäkt för fasta. Ingen matlust, jag är sjuk. Och då ljuger jag inte ens. Vem kan äta normalt när man ligger sjuk liksom?

Vill inte och kommer inte lägga ut min vikt, jag skäms över den alldeles för mycket för att göra det. Men mitt bmi har jag bestämt mig för att publicera. Bara för att jag känner mig så jävla äcklig rent ut sagt så får jag väl göra det.

Men inte här.

Lies


"Jag blir glad av den här låten,
ställer mig upp och dansar omkring.
Ett leende större än någonsing sprider sig över mina läppar,
och jag sjunger med.
Lyckligare än någonsin på utsidan försöker jag dansa bort..
hon som skriker om att dö på insidan."


Något jag skrev förut bara, kände mig lite poetisk nästan, haha nej.
Men det är så det känns i alla fall när man får hela världen att tro att allt är perfekt att man mår bra och är alldeles lycklig och varm på insidan.
Fast egentligen är det helt jäkla tvärt om.

00:25

Det känns fult på ett sätt att min blogg har blivit så tråkig, gnällig och sorlig - som många sa att mitt förra inlägg var. Inte sorgligt på ett patetiskt sätt, utan mer ledsamt fattade jag det som. Jag vill inte att min blogg ska vara sådan så jag ska fixa till det och jag ska bli mer positiv, försöka lämna mina tråkiga känslor utanför. För jag vill att det ska vara så helt enkelt. Fast ni kanske kommer få stå ut med ett liknande inlägg någon gång ibland..

Nu när det är sagt så vill jag bara säga godnatt, för nu borde jag allvarligt talat verkligen gå och lägga mig. Lovar att skriva mer imorgon, om maten och sånt kanske. För det är ju ändå vad den här bloggen riktar in sig på mest, mina så kallade ästörningar (och livet runt det) men i alla fall...

Puss på er. Och tack för att ni bryr er, vad vore jag utan?

Utstött

Jag känner mig utstött, vart jag än går.
Hemma finns jag knappt, ingen ser mig, lyssnar på mig, respekterar mig och min åsikter eller bryr sig om vad jag har att säga.
I skolan är hela klassen vänner, men jag kommer aldrig in, blir aldrig accepterad, bara finns där i bakgrunden. Jag har ju mina vänner, men alla andra har ju alla.
Bland mina vänner, jag är nästan alltid tyst, som nästan aldrig får sin röst hörd eller åsikter framförda. Bara dras med liksom. Vågar inte riktigt stå upp och ändra attityd, då skulle jag bara uppfattas som ännu konstigare.
På Dungen och i bloggen, i have to say this, men det känns som om jag inte riktigt kommer in i gruppen...
Alla har någon, tajtare vän eller lättare vänner. Men jag är hon där som aldrig riktigt känner någon eller har någon att prata med. Försöker hela tiden, jämt och ständigt, med allt, men ingen försöker liksom tillbaka.

Jag bara undrar vad fan det är för fel på mig, varför folk undviker mig? Är jag ful? Tjock. Konstig? Jobbig? Berätta, snälla, för jag står inte ut att vara statist i mitt eget liv längre.
Jag kommer väl aldrig vara den personen som folk vill vara med, varken vänner eller pojkvänner.

Jag hatar mig själv för det.

Alla kommentarer fixade. Känns skönt att vara tillbaka faktiskt, jag är nog ingenting utan min blogg, utan er♥.

Än så länge har jag stoppat i mig (frukost):
1 knäckemacka ~37kcal
1 kopp te ~1-2 kcal

Jag mår inte så bra psykist, och varje gång jag tänker på dom problemen jag har (maten, skolan, livet) så är det som om jag äcklas av mig själv, skäms? Försöker skratta bort det på insidan fast egentligen så bryter det bara ner mig ännumer genom att förneka det. Jag vet inte vad jag ska göra, och skolan är nog det allra största problemet just nu. Jag hatar mig själv för det.

Imorgon

Vet ni vad? Imorgon ska jag svara på era kommentarer. Alla. Så det så.