Vaknade upp på strålande humör! Okej, strålande var det kanske inte, men det var bra, jag var okej och såntdär.. hade planer för dagen.
Tänk att en pytteliten helt obetydelselös tanke kunde förändra hela min dag? En liten tanke som vände hela mitt humör. En tanke som fick ångesten att bara välla in som en tidvattenvåg över mig, att känna mig hopplös, betydelselös, meningslös och misslyckad. Och den hade inte ens någonting med mat att göra.

Just nu vill jag bara hoppa in i duschen, rena mig, rensa mig, tvätta bort att ångest. Tvätta bort sanningen.
Sedan skall jag försöka ta tag i mig själv, ta tag i städningen, ta tag i alla jävla förbannade läxor som jag ligger efter med. Låter det bra? Ja, det gör det. Kommer jag göra det? Förhoppningsvis. Om jag känner mig själv så kommer jag sitta och låta ångesten vagga mig fram och tillbaka som ett psycho och ge mig ännumer dåligt samvete bara för att jag inte vet hur man gör när man reser sig upp och tar tag i saker.

Hjälp. Jag som trodde det här skulle bli en fin dag?
Jag måste verkligen försöka i alla fall!