Har bestämt mig för att be om att få ta ett test som ska visa om min ämnesomsättning är bra eller dålig etc nästa gång jag är på vårdcentralen. Vill bara veta om den är helt körd eller om den är okej - kanske bara är jag som är jättedålig på att träna och äta? Har ni någon erfarenhet med sånna tester?



Passar på att slänga in veckans låt

Katy Rose - Lemon
You still can't make me cry,
you've pinned this butterfly down
My fire's burning out,
kill my flame without a frown.

And starving hurts the soul
when you're hungry for some love

So if I close my eyes
I can really fly above...

Vaknade vid tio, helt seg i huvudet. Två koppar kaffe senare och magen vänder och vrider på sig. Inuti huvudet bankar det fortfarande. Vet inte om jag ska ta en ipren eller om det är vädret som skapar den tryckande känslan, bankandet. Funderar på att gå ut och gå/springa/gå/springa innan jag tar en dusch. Frukost är ingenting som passerar mina tankar, magen är fortfarande inte okej. Jag kan vara uppe och sedan sova hur länge jag vill, göra vad jag vill - jag ska känna mig fri, men ändå undrar jag bara ".... och vad gör jag nu?"

Jag känner mig så isolerad, instängd mellan fyra väggar utan luft och plats att röra mig i. Och instängd i min kropp framför allt. Jag äter inte mer än jag borde längre i alla fall, jag äter inte mindre heller. Normalt, kanske det kallas? Lagom? Jag står still men vill röra mig framåt, neråt, i stora steg som visar resultat med en gång! Men det har jag lagt åt sidan ett tag... Om jag inte kan äta normalt i första hand, hur ska jag då kunna äta mindre än normalt? Har inte kunnat lägga den fokus jag velat på att gå ner, har haft en miljard andra saker snurrandes och ekandes bakom pannan som tagit upp all plats och varenda vaken sekund av mitt liv. Man får prioritera. Men nu, nu är jag ju "fri" att göra det jag vill, så det är nog dags att ta det där steget då, steget bort från all normalitet, steget mot perfektion, att bli nöjd med sig själv.

Jag känner mig inte smal, eller bekväm med mig själv för den delen. Jag avskyr blotta tanken på att gå omkring i bikini på stranden i sommar. Men jag mår bra med mig själv, vem jag är, mentalt... psykiskt. Tror jag. Jag ska bara få av den där fatsuiten som jag gått omkring i så länge nu, sen är det bra. Jag är inte smal till sommaren, men jag kan använda sommaren till att bli smal. Vältränad, och allt det där jag vill.
Gå långa promenader i solen, dricka mycket vatten, äta fräscha sallader till lunch och cykla någonstans. Sommaren är full av möjligheter, dagarna är långa och varma.
Se till att denna sommaren blir den bästa någonsin, och glöm inte att ha kul på vägen. Ingen har sagt att man inte kan må bra när man går ner i vikt.