Liten lista

© Listan tillhör Raspberrysmile.blogg.se

Smile

Hej,
Jag är äntligen tillbaka nu, som jag lovade! Allt är bra igen, eller inte exakt allt. Jag är fortfarande lite ledsen.. men ångesten är borta just nu och jag känner mig inte lika nere och det är sjukt skönt! Det var bra för mig att komma bort lite - få lite andrum eller vad man ska kalla det. Jag kunde slappna av och sluta tänka för en stund. Jag skulle behöva det lite oftare tror jag. Det är en sån röra i mitt huvud, allt bara flyger omkring och skapar kaos.
Jag känner mig helt psykiskt störd när jag blir deprimerad. Jag vet att det har blivit bättre med åren (eller så har jag bara lärt mig att handskas med det bättre? Vant mig?).. I alla fall.. Jag kan känna mig jätteliten och osynlig när jag mår som sämst, när ingen lyssnar på mig eller respekterar mig. Utanför bloggen that is. Ni läsare är helt underbara och ni har ingen aning om hur fina ni är med era kommentarer. Jag kan inte sluta le när jag läser dom - allvarligt talat :).
Men när jag väl blir lite deppig så är det jobbiga attacker och jag funderar ibland på att gå till någon och...prata med. Få ut något som hjälper. Men jag vågar inte. Jag är rädd för alldeles för många saker.

Fast piller kanske är det enda som hjälper? Tror inte jag orkar mycket längre.. Förr var det begränsat och attackerna kom bara ibland, vid vissa speciella tillfällen. Jag visste vad som kunde trigga det och när ungefär jag utsatte mig för en kommande ångestattack eller "depp-period" eller vad man nu ska kalla det. Men nu är det helt out of hand så att säga. Och det är inte bra för varken mig eller min omgivning. Men jag vågar inte säga till. Piller kanske skulle hjälpa, men jag känner allt för många som har gått upp massa i vikt av sånt. Jag vågar inte.. Det är jobbigt.

Någon som förstår eller så? Några tips också kanske?♥

mer död än levande.

Idag mår jag inte alls bra...Den där fejkade personligheten kommer fram igen. Jag kan inte sluta gråta, tårarna slutar inte komma. Jag känner mig helt förstörd och borttappad på insidan. Som om jag är mer död än levande just nu. Jag vill bara gräva ner mig under marken och stanna där. Jag vill inte veta av någonting, jag vill bara vara ensam.
Eller..?
Kanske är det därför jag känner såhär? För att jag är ensam.
För att det känns som om jag inte finns, som om jag är ett levande skal med osynlig insida som ingen någonsin lägger märke till eller betyder tillräckligt mycket för att någon ska bry sig lite extra ibland. Det känns som om jag pratar ett annat språk - ingen förstår det som kommer ut genom mina läppar. Folk hör - men dom lyssnar inte. Jag känner mig helt tom, jag lämnar inga avtryck någonstans..Mer levande än död. Osynligare än luften vi andas.
Jag skulle kunna rabbla om det här i en evighet och tycka synd om mig själv. Men jag behövde skriva av mig.

Varför jag känner såhär?
Det lämnar jag helst utanför bloggen.

äcklig

Jag har varit ganska oaktiv... men det är sommarlov och galet fint väder. Solen är en bloggares värsta fiende, eller vad brukar man säga?

Som ni kan läsa i föregående inlägg så tränar jag ganska mycket nu, helt underbart. Fast idag jag det inge vidare. Varken med träningen eller med matintaget eller vad man ska säga. Nötter... "bra" fetter men olidligt, avskyvärt och helt smärtsamt mycket kalorier. Närmare bestämt 600(!!!) kalorier per 100g. Jag tror jag dör lite. Hade jag varit ensam hemma så hade jag stoppat fingrarna i halsen.. vilket förövrigt inte är något jag rekomenderar. Jag var fast i det en gång, för lite mer än ett år sedan, men jag hatade det.
Enda gången det är någorlunda 'härligt' att spy är när man är full och helt omedveten om vad som kommer upp, hur det skrapar i halsen och hur illa det smakar. Fast... allt smakar inte så illa om jag ska vara äcklig ärlig.

Nej, nu ska jag försöka sova lite tror jag. Måste upp och träna fläsket av mig imorgon känner jag! Usch och fy!
Sovgott!

..the smile in raspberrysmile

Hej alla people där ute!
Har ni nån gång känt er riktigt dåliga? Typ haft riktigt jobbig ångest som bara vill få er att stanna under täcket hela dagen och gråta? Såklart har ni det, alla har väl nån gång känt så?
My point is (om det nu finns en sån i det här inlägget..) att många av dom gångerna som jag får sån ångest så försöker jag bara trycka bort det och fortsätta min dag som vanligt. Le och skratta, och få det att verka som om jag mår hur bra som helst och inte alls har ångest längst där inne. Dom gångerna känner jag mig så otroligt fake. När jag går och lägger mig sen så får jag bara värre ångest. Vet ni vad jag menar? I alla fall; idag är inte en sån dag för mig. Jag kom bara o tänka på att det var längesen jag var sån!


Vacker och glad på utsidan,
ful och ångest på insidan.

Undvika hets

Triggande mat och dylikt som jag ska undvika:
  • Bröd
  • Flingor
  • Popcorn, chips osv
  • Glass
  • Mjölk
  • Godis
  • Jag kan verkligen inte äta något av detta utan att överäta eller börja hetsäta. Riktigt jobbigt, speciellt om man tar en macka som sedan leder till en hel limpa eller vad jag än kan komma åt.
    Nej, aldrig mera hets för mig.

    Blä.

    ÄCKLIG. Jag känner mig så otroligt hemskt äcklig!

    Bara så ni vet alltså.
    Godnatt.

    Att sluta med ett beroende.

    Jag slängde mina rakblad idag, jag tycker att det var jävligt starkt gjort av mig.
    Jag har velat och försökt sluta länge men jag har alltid fallit tillbaks. Nu har jag inte gjort något på typ över en månad, och jag tänker inte fortsätta.
    Hur sjukt är det inte då att jag för några minuter sedan försökte skära upp min mage med en nyckel? Man tager vad man haver - speciellt när man får panik.

    Men jag ska klara det här. Inga mer sår, inga mer ärr.

    Hon är till baka och hon lever ännu.

    Ja.. Hej på er.
    Jag svarade aldrig på kommentarerna i torsdags, inte i fredags heller för den delen, och inte igår - söndags.
    Om ni inte förstod det i mitt förra inlägg så har jag vart borta i helgen, det har varit roligt, men jobbigt på samma gång. Men mest roligt.

    Idag, måndag, så börjar jag.
    Fasta.
    Ingenting förutom flytande saker såsom dryck och lågkcalsoppor.
    Jag ser fram emot det, mot veckans slut. Endast idag skall jag hel fasta, tror jag. Jag får se. Jag brukar halvfasta i en vecka, eller två, innan jag börjar med ABC.
    Jag funderar på att kanske börja med ABC, eller kanske 2-4-6-8. Jag vet inte, jag har inte riktigt bestämt mig än.

    Jag skall inte väga mig förräns nästa måndag, det blir som en liten utmaning det också. Ännu ett sätt att öva upp och komma några steg närmare total självkontroll.
    Vi får se hur det går, men jag hoppas ni vill följa med mig, på min lilla resa.
    Vill ni?
    Eller inte?

    Kontakta mig

    Ni har väl inte glömt att det finns ett annat sätt, mycket snabbare sätt, att kontakta mig på?
    Via min mail. Den står där till vänster.
    Min mail kollar jag flera gånger om dagen och där får ni snabbast svar om ni har något ni vill fråga eller bara prata! Speciellt nu när jag är sjuk, jag gillar att maila med folk, det är mysigt.

    [email protected]

    Ibland använder jag den som msn också, :-)!

    Mitt undermedvetna berättar en saga

    Jag vaknade upp runt nio, av en konstig dröm, men somnade om igen, och vaknade nu upp igen och drömmen hade ungefär fortsatt där den avslutats. Nu sitter jag och försöker tyda drömmen.

    ADJÖ: Att i drömmen ta adjö av någon kan innebära ett önsketänkande - du  vill göra dig fri från ett beroende.
    BACKAR, se branta: ett svårt företag väntar dig. Gå uppför: du råkar ut för en mindre motgång.
    BADA, i klart vatten: det händer något roligt i din familj som också blir av stor betydelse för dig själv. I varmt vatten: du längtar efter fysisk kontakt med någon. I grundligt vatten: tråkigheter. Se andra bada: du får anledning till svartsjuka.
    BEGRAVNING, bevista: glada underrättelser väntar. Det kan förefalla underligt, men drömtydare i alla tider har funnit att denna tolkning är den rätta.
    BERG, bestiga: något obehagligt förestår
    BETT, bli biten av en människa: det händer något sorgligt, men det behöver inte ske genom den man drömt sig bli biten av.
    BIL: Bildrömmar är besläktade med bagage-drömmar - du vill uppnå en förändring, men här rör det sig om yttre förändringar
    CYKEL, se: du blir ledsen under dagen.
    DAMM, (liten sjö), Grumlig: en mindre motgång
    FALL: Du drömmer att du faller. Enligt Freud är detta en vanlig dröm med ångestkaraktär och kan tydas som att drömmaren är rädd att begå ett moraliskt felsteg, förlora sitt arbete eller sitt goda anseende
    FARA, befinna sig i: ljusa framtidsutsikter.
    GEVÄR: Att drömma om skjutvapen anses av många drömtydare förebåda någon lyckosam händelse. Kanske är det just spänningen omkring ett vapen som stegrar förväntningarna... En annan tolkning lyder däremot så här: Se: du blir hedrad. Se riktat mot sig: du får en lysande idé, som du också lyckas genomföra
    KLIPPA: I drömmen är klippan symbolen för något stort och orubbligt. Den kan också betyda sorger och bekymmer, något ouppnåeligt och oöverstigligt. Man kan griipas av maktlöshet och ångest inför den och vakna med en känsla av otillräcklighet och ensamhet
    KLÄTTRA: Man kan t. ex. drömma att man klättrar uppför en lodrät bergvägg. När man är nästan uppe möter man ett oväntat hinder och grips av ångest. Tolkningen är klar: drömmaren saknar ännu den nödvändiga inre balansen för att nå den eftersträvade "toppen". Han inser att han vill högre än vad som är möjligt, hindren tornar upp sig. Undermedvetet längtar vederbörande efter trygghet och materiell säkerhet.

    KYRKA: Kyrkdrömmar anses ha djup symbolisk betydelse. I drömmen är kyrkan vårt inre, centrum för vår personlighet. För många betyder kyrkan också en trygg famn att fly till i nödens stund. Är man inte troende kan drömmen om kyrkan ändå betyda att man har behov av någon att anförtro sig åt, någon att "hålla i handen".
    MÖRKER: En ångestladdad dröm som tyder på inre konflikter. Att vakna ur den känns som en befrielse och kan ge anledning till självrannsakan.
    RYMMA: Du vill fly från något som du tror hotar dig.
    SKOG: Skogen anses symbolisera vårt undermedvetna. Den kan vara mörk och dyster men också vara genomsilad av ljus och ha upplysta gläntor att var i. Skogen föreställer alltså dig själv, de faror och glädjeämnen du finner där finns inom dig själv. Känner du oro i drömmen beror det på att du är osäker på dig själv och dina möjligheter.
    VADA, i vatten: en grälsjuk person irriterar dig.

    Så, detta är då vad vissa symboler i min dröm betyder, och nu undrar ni säkert va sjutton jag drömde om?
    Det började med en begravning, min bästa väns morfar eller något i den stilen hade dött. Jag satt långt bak och han typ längst fram. Innan begravningen var slut så började en person skjuta folk hit och dit. Jag fick vapnet riktat mot mig osv. Sedan kom min bästis fram och han och hans syskon var blodiga i hela ansiktet, vi var tvungna att rymma ifrån. På vägen försökte vi få lift, en bil stannade, men den förvandlades till en cykel så vi fick springa in i skogen och där försökte vi komma upp för en backe, men hela tiden drogs jag ner mot vattnet, vadade omkring, gömde mig i vattnet osv. Nästan hela drömmen utspelade sig i vatten.

    Jag har alltid haft inveklade, komplicerade, långa och detaljerade drömmar.
    Tyd era drömmar här: [Drömtydning]

    Kära dagbok ...

    Jag hatar den här jävla ångesten och känslan av att vara hopplös, otillräcklig och misslyckad och fet och äcklig, you name it! Jag hatar att vakna varje dag och känna sig helt tom från glädjen och fylld med äckliga jobbiga tankar. Jag hatar att inte ha nån ork, konstant rastlöshet. Jag har fortfarande inte pluggat. Jag måste vara klar senast på måndag. Jag dör, pressen, den är enorm. Och ändå är det inte mycket att göra. Men det känns som om inget jag gör räcker till. Jag sätter mig och börjar skriva, och sedan så klickar jag ner allt och stänger ner datorn och går in på toan och spyr och gråter. Fast jag inte ens ätit. Det är mitt nya sätt att lätta ångesten? Jag vet inte om det är positivt. Jag verkar ha slutat lite att skära mig i alla fall. Om magsyrorna fräter sönder mig innifrån så syns det inte på utsidan som ärr gör i alla fall.
    Varje dag, minut, sekund så funderar jag. Borde jag ta något att äta? Kanske skall jag ut och gå? Varför föddes jag ens? Varför skiter jag bara inte i allt och hoppar av gymnasiet?
    Jag misslyckas totalt i skolan tror jag, speciellt i engelska - mitt normalt sätt starkaste ämne. Jag bara struntar i allt, ger upp och orkar ingenting. Jag har slutat prata med mina vänner för att jag känner att det inte tjänar något till. Jag kan inte prata med dom om mina riktiga problem ändå, och dom skulle aldrig förstå, så det är likabra att låta det vara som det är.
    Jag orkar inte gråta mer. Enda gången jag vet som jag kännt riktig lycka är när man ställer sig på vågen, och den visar att jag väger mindre än innan. Eller om jag har ett par byxor som helt plötsligt hänger löst. Måttbandet kan man dra åt mer, då sprider det sig ett leende på mina läppar.
    Men hur länge varar det? Fettet finns ju förfan kvar ändå.
    Nej puss ändå på att jag inte tänker ge upp det här i alla fall. Inte nu, inte än. Jag är fortfarande en tjock gris, och jag är fortfarande "normalviktig". My ass, övervikt syns det ju som!
    Nu orkar jag inte skriva mer, och jag orkar inte stirra på datorskärmen mera. Jag skall sätta mig vid teven, och glo, och somna en stund för en gångs skull kanske. Och svälta lite till. För jag känner mig mätt när jag är tom och tomhet gör mig lycklig.

    Hej Mia, det var inte igår!

    Dagens intag: 1 tuggummi (spottades ut när det förlorade smaken), en citron klyfta + citron vatten, 1 chips, 1 bett på en bit bröd.

    Allt ovanstående spyddes upp.
    Jag har slängt och förstört allt som kan vara i min väg.
    Jag har verkligen försökt äta, t.ex en bit bröd och allra nyss lite havgregryns gröt. Det blev att ha kvar i munnen utan att kunna svälja. Jag har spytt 3 gånger idag tror jag? Minns inte. Det bränner i halsen.

    Jag har ju sagt att jag slutat spy, och det hade jag. Tills i förra veckan.
    Tänkte bara att ni kanske ville bli lite uppdaterade.
    //Raspberrysmile.

    Smalast när hon dör vinner.

    Jag har kommit till en punkt då jag inte bryr mig längre.
    Och nu pratar jag inte om min äs, detta handlar om min ångest.
    Jag får ofta höra i kommentarer saker som "anorexia är en dödlig sjukdom" med mera.
    Och det har blivit så nu, att jag inte bryr mig faktiskt. Om jag dör, who cares? Antagligen en massa personer runt mig, och det är säkert jättesjälviskt av mig om jag skulle råka dö av en sjukdom som jag inte kan råför att jag har?
    Jag skulle i alla fall slippa helvetet jag har varje dag och varje natt.
    Alltså, min ångest pratar vi om nu, fortfarande. Och den beror ju delvis på min äs. Men i alla fall.
    Jag har börjat leva för mottot 'Smalast när hon dör vinner', inte för att jag vill dö (jag vill ju såklart leva, men det skulle inte göra något om det inte blev så), men om jag skulle dö så ska jag vara smalast. Finast. Benigast.
    Vinnaren.

    Lite tankar som snurrar.

    Dagens matintag:
    3(?) tuggor av en grönsakspaj som var skitäcklig!
    1 apelsin

    Har promenerat omkring på stadens gator hela dagen, det var kallt men det var värt. Och det var kul. Jag shoppade, och det är inte ofta jag shoppar som jag shoppade idag. Men på rean är det nästan ett måste haha.
    Hela dagen har jag haft Speak på hjärnan, Kristen Stewart är så sjukt bra på att spela ut känslor på film, jag blev helt tagen av hennes skådespelartalang, som vanligt när jag sett en film med henne. Men det var inte enda anledningen till att den satt kvar i mitt huvud, som om någon limmat fast den med superlim.
    Har kikat omkring lite hos några dryga fjortistjejer (jag anser att man är det om man kladdar foundation på läpparna och har en svea mössa konstant på huvudet) det var dom som skrivit lite tykna och helt oinsatta kommentarer på min blogg. Jag brukar normalt sätt ignorera sånt, alltså jag skiter i vad dom tycker, jag tål kritik. Men dom snackade liksom skit om mig i sina bloggar, jag nämner inga namn. Skrev t.ex att enda anledningen till att jag ens hade denna blogg osv var för uppmärksamhet och att jag bara vill att folk skall säga hur smal jag är? Hah. Låter nästan lite som om dom bara är avundsjuka, vad är det egentligen med dessa sorts människor som verkar ha fastnat i lågstadieålderns omogenhet och bara kastar omkring skitiga kommentarer utan mening och utan att ha något att säga, bara för att jävlas osv. Attitydproblem? Dom sa att jag var bitchig och kommenterade tillbaks tykna kommentarer.
    Mja, en sak skall alla veta: bitchar någon mot mig, då bitchar jag tillbaks. Varför? Jag är sån. Det är en del av min personlighet, och jag låter inte någon säga någon nedlåtande sådär och bara tacka och ta emot.
    Så. Då var det utrett.

    Om jag kunde byta: Min dröm kropp.

    Om jag kunde byta kropp med vem som helst i hela världen så skulle jag nog säga Victoria Beckham eller Nicole Richie..
    MEN det gör jag inte. För jag tycker inte att Nicole är fin i ansiktet alls och Victoria har gjort ett boobjob och det ogillas också av mig.

    Så, om jag fick/kunde byta kropp
    (inkusive ansikte, hår och hy, och alltså allt) med vem som helst i hela världen, då skulle jag lätt - utan att tveka - välja: Kristen Stewart!

    Jag tycker att hon är en fantastisk skådespelerska (och jag har sett många av hennes filmer, inte bara Twilight) och hon är absolutely gorgeous! Hon är inte lika smal som hon var förr men det spelar ingen roll om jag hade fått hennes kropp så hade jag vart lycklig ändå!

                 

    Cutter 2

    Jag skriver för mig själv och inte för andra.

    Dom flesta där ute som har varit riktigt deprimerade, lidit av någon sjukdom eller så (t.ex anorexia), har säkert skurit sig eller skadat sig själv på något sätt någon gång.
    För er som läser min blogg så är det väl inte direkt en nyhet att jag är slav under kniven, rakbladet, eller vad jag än kommer åt. Jag har försökt sluta i en längre tid men bara fallit tillbaka.

    Ni som "skär" er, jag är helt säker på att dom flesta som gör det bara rispar ytan av hudet så att det blir röda streck. Men, har ni någon gång skärt er, på riktigt? Skärt er så djupt att huden delat sig, så att man kan se köttet på insidan? Så djupt att ni mått illa, att blodet inte slutat komma? Att vid minsta ansträngning sliter upp såret igen när ni inte märker det så att det börjar blöda igenom byxorna? Så djupt att man helt säkert skulle fått sy?

    Det har jag. Jag har aldrig behövt sy, för ingen vet om. Men men men.

    Cutter

    Jag vill egentligen inte skriva det här men någonting säger i mig att jag måste få ut det.

    Så känslorna tog över. Jag skar mig, djupt på benen och tunt på armen. Underbart? Nej. Det dämpar ju inte ångesten direkt, men för att distrahera sig från ännu värre tankar så är det rätt okej.
    Ett blev djupare än de andra, blödde inte så mycket, men såret är brett och man ser köttet. Ungefär som om det skulle sys ...
    Det är väl för litet för det ändå.

    Jag behöver hjälp.

    Mål.

    Mål & Belöningar!

    mål & belöningar








    Vad tycker ni? Vad har ni för mål?

    Mitt jävla liv.

    Lite flingor till frukost, bra.
    1 rad Marabou Amigo, dåligt.
    1 liten clementin, bra.

    Sån jävla ångest över mitt liv och mina tankar.
    Min kropp.
    50.3
    Mina jävla föräldrar.
    Mina jävla kompisar.
    Mitt jävla liv.
    Mat.
    Kärlek.
    Hat.
    Svek.
    Ångest.
    Kyla.
    Värme.
    Mat.
    Ångest.
    Leva.
    Tidigare inlägg Nyare inlägg
    RSS 2.0