Hur mår ni? Vad har ni gjort i sommar?
Jag mår faktiskt...ganska bra. Mycket bättre än innan i alla fall! Försöker vara lite mer hälsosam och har börjat äta lite mer (yay? bra/dåligt?) och också tränat mer. Jag älskar ju att träna och genom att äta nästintill ingenting och träna hela dagarna som jag gjort ett tag nu så har jag blivit helt död. Inte orkat något osv. Så jag har börjat äta lite mer. På så sätt orkar jag mer. Jag orkar städa, jag orkar vara ute och träffa vänner osv.

Något annat som jag väger mellan bra och dåligt på (kan inte bestämma mig - återkommer till det!) är att jag i helgen lyckades äta nästan mer än en halv pizza! Först och främst vill jag säga att jag aldrig riktigt gillat pizza, men att lyckas äta den bland folk och inte tänka så mycket på det efteråt är ett stort steg. Kan det bero på att jag tränar mer?

Jag vet inte om jag tycker att det är bra eller dåligt..
Det är som om jag har två röster i huvudet eller något. Olika regler? Som om det sitter en ängel på ena axeln och viskar "bra gjort" i mitt öra och en djävul på andra axeln som skriker "du är äcklig! du kommer bli fetare än nånsin!". Det är så sjukt jäkla jobbigt. Ni skulle bara veta. Jag känner mig helt förvirrad, och it's driving me insane.

Hej,
Jag är äntligen tillbaka nu, som jag lovade! Allt är bra igen, eller inte exakt allt. Jag är fortfarande lite ledsen.. men ångesten är borta just nu och jag känner mig inte lika nere och det är sjukt skönt! Det var bra för mig att komma bort lite - få lite andrum eller vad man ska kalla det. Jag kunde slappna av och sluta tänka för en stund. Jag skulle behöva det lite oftare tror jag. Det är en sån röra i mitt huvud, allt bara flyger omkring och skapar kaos.
Jag känner mig helt psykiskt störd när jag blir deprimerad. Jag vet att det har blivit bättre med åren (eller så har jag bara lärt mig att handskas med det bättre? Vant mig?).. I alla fall.. Jag kan känna mig jätteliten och osynlig när jag mår som sämst, när ingen lyssnar på mig eller respekterar mig. Utanför bloggen that is. Ni läsare är helt underbara och ni har ingen aning om hur fina ni är med era kommentarer. Jag kan inte sluta le när jag läser dom - allvarligt talat :).
Men när jag väl blir lite deppig så är det jobbiga attacker och jag funderar ibland på att gå till någon och...prata med. Få ut något som hjälper. Men jag vågar inte. Jag är rädd för alldeles för många saker.

Jag vet att de har blivit så att jag är oaktiv här, förlåt. Jag har bara varit väldigt upptagen på annat håll. Ikväll kommer jag uppdatera er i alla fall! Nu ska jag ut på promenix.