Oväntat och oväntat ... Jag är ganska van vid det här laget. Ångesten smyger sig på mig var och varannan dag nu och oftast om kvällarna, som idag.
I brist på annat och ungefär fem minuter ifrån en panikångestattack så blir man någorlunda desperat och tar till just desperata åtgärder, i mitt fall hostmedicin och rakblad.
Ingenting att rekomendera. Det hjälper inte ens att skära längre, det bedövar smärtan i kanske fem till tio minuter, men det hänger mest kvar som en dålig vana. Hostmedicin däremot har alltid lugnat mig av någon konstig anledning. Den håller föresten inte heller i sig tillräckligt länge, kanske bara tjugo minuter, sen måste man ha mer, och hur bra kan det vara på en skala fråm 1 - 10?

När jag får sån här ångest så får jag illamående, tappar matlusten totalt men samtidigt får jag ett matsug, jag MÅSTE äta något!
Ofta leder det till onödigt glufsande.
Nu skall jag försöka komma på bättre tankar,

Jag svarar på er gullegrisars kommentarer imorgon bitti!

Kramar.