Usch vad livet går upp och ner. Trodde inte jag skulle komma tillbaks till den här blogge, någonsin, faktiskt.
Men här är jag ändå. Alla andra verkar ha försvunnit. Jag vet inte riktigt vad mitt liv är ens längre och ibland är det upp och ibland ner. Men när man befunnit sig i en svacka under en längre period så börjar man se tillbaks på vad som hjälp en upp förut, och alltid ser jag samma lösning och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

För jag hatar det verkligen. Men o andra sidan så fungerar det också.