Jag vill egentligen inte skriva det här men någonting säger i mig att jag måste få ut det.

Så känslorna tog över. Jag skar mig, djupt på benen och tunt på armen. Underbart? Nej. Det dämpar ju inte ångesten direkt, men för att distrahera sig från ännu värre tankar så är det rätt okej.
Ett blev djupare än de andra, blödde inte så mycket, men såret är brett och man ser köttet. Ungefär som om det skulle sys ...
Det är väl för litet för det ändå.

Jag behöver hjälp.